Bloggstafetten har hamnat hos mig nu med ämnet:
I morgon när du vaknar upp är du Sveriges statsminister. Vilka frågor ligger dig varmast om hjärtat? Vad kommer du föra upp på den politiska dagordningen? Vad ändrar du på i Sveriges in- och utrikespolitik?
Ett oerhört stort ämne. Men jag gör ett försök:
Den fråga som ligger mig varmast om hjärtat är frågan om kvinnofrid. Jag vet inte om jag är speglad av min egen barndom, där min mor hade allt annat än kvinnofrid och så fick ha det enda in i döden. Hennes historia har präglat mig mycket och hennes avslut gjort mig förlamad under många år i livet.
Så kvinnofrid skulle stå högt på dagordningen. Att försöka påverka så att rättsväsendet ser allvarligare på just sådana brott. Att ynkryggarnas liv begränsas och inte som idag offrens. Jag skulle utan tvekan se till att notoriska kvinnomisshandlare aldrig skulle få lämna fängelset igen.
Ett annan ämne som engagerar mig mycket är minoriteters möjligheter att få vara sig själva. Främst tänker jag då på de homo- och bisexuella i vårt samhälle där jag direkt skulle skicka ut ett dekret (kan man göra det i Sverige?) så att giftermål mellan samkönade skulle vara en självklarhet. Adoptionsfrågan skulle hos mig också vara avgjord utan tjafs. Alla skulle har rätt att bli prövade till föräldrar oavsett konstellation.
Ett tanke som attraherar mig när det gäller att få ner kriminalitet och brottslighet är en metod som jag tror vissa av USA:s delstater idag använder sig av. Det är att har man begått brott tre gånger så sitter man inne på livstid. Nu menar jag inte vilka brott som helst utan det måste ju finnas en rimlig gräns. Att begå tre småbrott skall givetvis inte rendera i livstidsstraff, men säg att vi sätter ribban på två år. Döms man till straff på mer än två år mer än tre ggr så är det livstid som gäller. Jag anser då att man har haft möjlighet att ändra sitt destruktiva leverne. Jag vill dessutom skydda de medborgare som sköter sig.
Jag skulle försöka påverka så att försvaret skar ner rejält. Idag är det en stor koloss som inte gör någon nytta alls. Jag tror att 75% av kostnaderna skulle kunna gå till viktigare saker. Istället skulle vi satsa på ett elitförsvar där varje värnpliktig är motiverad att göra sitt för landet.
Pengarna skulle öronmärkas till äldrevården samt psykiatrin. Mitt mål skulle vara att få upp bemanningen på den nivå som var 1980. Ålderdomshem samt mentalsjukhus skulle öppnas igen för dem som inte klarar sig hemma.
Sen vill jag ju givetvis göra det som de flesta normalt funtade människor önskar. Jag skulle se till att jämnställdheten även i praktiken skulle fungera fullt ut. Lika lön för lika arbete och skulle jag upptäcka mansgrisar som tillfogar sig fördelar på bekostnad av en kvinna med likartade kvalifikationer så tvekar jag inte att använda min makt för tillrättavisning och avsked.
Arbetsmarknaden och dess problem med alla sjukskrivningar är en gigantisk uppgift att komma tillrätta med. Det bästa en statsminister kan göra är att ge människor förtroende. Jag menar att man på dessa områden inte skall misstro människor som lever på bidrag. Man skall istället försöka ge dem morötter att kunna komma ut i arbetslivet igen. Lättare att starta eget, lättare att hoppa på tillfälliga jobb osv.
Att människor känner sig stressade och “utbrända” beror ju på den kraftiga nedskärning som skett i de offentliga utgifterna. Människor är helt enkelt hetsade och pressade. Bort med karensdagen och höj sjukavdraget till 90% igen. Staten skall även vara generösa med att erbjuda friår till dem som vill.
Jag skulle befria kungen och hans familj från sina bojor. Monarki tillhör det förgånga och skall inte finnas i ett modernt samhälle. Ta dessa pengar till arbetsmarknadspolitiken istället.
Bilindustrin skulle tvingas att ta fram ännu miljövänligare bilar. Elbilen borde ha kommit för länge sedan till ett humant pris för medelsvensson. Här skulle jag trycka på en del.
Läkemedelsindustrins monopol skulle jag försöka bryta upp genom att släppa in mer alternativa metoder som inte innebär år av missbruk med tabletter som genomförs i ren apati på sjuka människor.
Jag skulle inte sänka skatten på alkohol. Sverige skall, även om skattepengar försvinner, vara ett föredöme när det gäller att ta hand om sina invånare. Att sänka skatten på alkohol är ett steg i totalt fel riktning.
Sverige skulle gå med i EMU. Vi gör mer nytta innanför än utanför.
Kärnkraftsavecklingen skulle jag bromsa upp. Inga nya verk får byggas, men de vi har skall användas fullt ut.
Utrikespolitiskt så har jag inga större visioner faktiskt. Tycker ordningen idag är ganska bra. Sverige vinner mycket på att vara neutrala på papperet i alla fall. Ett närmande till NATO skulle jag kunna diskutera, men är inte riktigt säker på om det är den vägen vi skall gå.
Jag har säkert glömt massor, men jag stannar här. Att vara statsminister är jobbigt och till sist så skulle jag lämna över posten till en kvinna som jag ser som en framtida kandidat: Nalin Pekgul. För mig är hon ett föredöme. Hennes mod och hennes rakframma sätt gillar jag. Varsågod Nalin, nu får du regera ett tag!
(Blogstafetten måndag, november 08, 2004)